Bakgrund

Företag som arbetar med kvalificerad forskning eller utveckling kan idag göra nedsättningar av arbetsgivaravgifter för anställda som arbetar i dessa delar av verksamheten – det s.k. FoU-avdraget. Syftet med FoU‑avdraget är att stimulera företagens satsningar på forskning och utveckling i Sverige. Genom dagens regler kan ett företag eller en koncern sänka sina arbetsgivaravgifter för anställda som systematiskt arbetar med kvalificerad forskning och utveckling i kommersiellt syfte med upp till 36 miljoner kronor per koncern och år.

Det nuvarande FoU-avdraget har dock kritiserats för att inte vara internationellt konkurrenskraftigt och för att inte spegla hur FoU‑arbete faktiskt bedrivs i praktiken. Skatteverkets tillämpning av reglerna har dessutom ansetts brista i förutsägbarhet.

I syfte att avhjälpa bristerna och införa ytterligare skatteincitament för forskning- och utvecklingsarbete tillsatte regeringen en utredning som nyligen presenterade slutbetänkande SOU 2026:1. Detta innehåller förslag på alternativa skatteincitament avsedda att komplettera eller ersätta dagens modell.

Förslag till nya skattelättnader

Utredningen presenterar två alternativa förslag på skattelättnader som är ämnade att kunna införas i nuvarande lagstiftning, baserat på redan etablerade definitioner av forsknings- och utvecklingsarbete som ska ha utförts inom EES. Båda förslagen utgår från ett bolags lönekostnader för anställda som arbetar med forskning eller utveckling. Det finns inga takbelopp i något av alternativen vilket innebär att incitamenten kan tillgodogöras fullt ut oberoende omsättning.

Utredningen tar inte ställning till vilket alternativ som är att föredra, eftersom detta ligger utanför uppdraget.

Det första förslaget innebär att företag kan göra ett förstorat avdrag för lönekostnader kopplade till personal som arbetar forskning och utveckling. Detta utformas som ett tilläggsavdrag motsvarande 200 % av underlaget, dvs. lön, arvoden, förmåner etc. för denna personalkategori, vilket gör att den totala avdragsrätten för ersättningar kopplade till arbete med forskning och utveckling skulle uppgå till 300 % av lönekostnaden. Avdraget gäller enbart löner och förmåner, inte pensioner eller arbetsgivaravgifter, och ska yrkas i företagets inkomstdeklaration.

Även företag som går med förlust ska kunna tillgodogöra sig avdraget, men då genom att ackumulera underskott för potentiellt framtida nyttjande. Detta gör att dessa företag inte får någon direkt likvidförstärkning, vilket medför att t.ex. startupbolag och andra bolag i tidig fas riskerar att inte gynnas i samma utsträckning.

Det andra alternativet innebär i stället en skattereduktion motsvarande 20 % av lönekostnaderna för anställda som arbetar med FoU. Reduktionen baseras således på samma underlag som i alternativ 1.

Skattereduktionen ska göras sist av alla skattereduktioner och avräknas mot bland annat den statliga inkomstskatten och fastighetsskatten. Om reduktionen överstiger företagets skatter sätts resterande del upp som ett utbetalningsbart skattetillgodohavande på skattekontot.

Till skillnad från avdraget i alternativ 1 skapar detta en direkt skatteeffekt som kan betalas ut även om bolaget saknar skatt att kvitta mot. Således skulle en skattereduktion gynna en bredare krets av företag, eftersom även verksamheter med underskott kan få skattetillgodohavandet utbetalt. Det innebär att bolag i uppstartsfas, som ofta saknar beskattningsbara vinster, kan dra nytta av stödet fullt ut, vilket skapar en bredare och mer likvärdig effekt.

På Svalner Atlas ser vi positivt på att skatteincitamenten för bolag som bedriver forskning och utveckling ses över. Det har länge varit svårt för företag att utnyttja det existerande avdraget, eftersom regelverket och förfarandet upplevs som komplext och oförutsägbart och en översyn är därför nödvändig.

De två modellerna som utredningen föreslår riktar sig till olika typer av företag och bör därför bedömas utifrån deras faktiska effekter.

Alternativ 1 (ett förhöjt kostnadsavdrag) vore mest fördelaktigt för etablerade, vinstdrivande företag som kan utnyttja ett förstärkt avdrag direkt. För bolag med regelbundna positiva resultat kan det ge en betydande skatteeffekt, men för företag i en uppstartsfas blir nyttan sannolikt begränsad. En nackdel är att det ökade avdraget minskar EBITDA‑nivån (rörelseresultat före av- och nedskrivningar), vilket i sin tur begränsar företagens möjligheter att göra ränteavdrag.

Alternativ 2 (en återbetalningsbar skattereduktion) skapar en helt annan träffsäkerhet för bolag med underskott, exempelvis startup‑verksamheter och innovationsintensiva s.k. scaleups, eftersom stödet kan betalas ut även till ett bolag som inte ännu är vinstdrivande. Även om reduktionen ger en lägre skatteeffekt per krona i lönekostnad än alternativ 1, är den tillgänglig för fler företag.

Att utredningen inte föreslår nya definitioner av begreppen forskning och utveckling är anmärkningsvärt, särskilt då en stor del av kritiken mot det existerande FoU-avdraget bestått i bristande förutsägbarhet och Skatteverkets mycket snäva tolkning av begreppen. Tydliga definitioner är således avgörande för att skapa förutsägbarhet i tillämpningen.

Det är också viktigt att nya FoU‑incitament utformas i samspel med övriga företagsbeskattningsregler, så som ränteavdragsbegränsningarna, underskottsreglerna och Pelare 2-regelverket (som syftar till att säkerställa en global minimiskatt). Utformningen av FoU‑incitamenten behöver därför ske med hänsyn till helheten i företagsbeskattningen.

Svalner Atlas kommer fortsatt följa rättsutvecklingen och bistår gärna med rådgivning kring hur de föreslagna förändringarna kan påverka ert företag och era FoU‑satsningar.